fridahellstadius

Vi kom i lördags kväll fram till boendet som är väldigt fint, huset har en stor pizza målad på ytterväggen när man ser det utifrån. Det tycker jag ät bra för oddsen att de skulle bjuda på pizza någon dag sjönk i och med detta.

Däremot steg oddsen igen när vi kom in i entrén och bjöds på pasta och skinksås/bolognese samtidigt som någon informerade om att det var ett sporthotell vi bor på. Jag tar nog inte illa upp om vi inte bjuds på pizza, allt jag sett hittills verkar en bra bit bättre än vad man kan vänta sig på vissa ställen utomlands. På hotellet finns det biljard, bordpingis, torkrum och bastu som troligen kommer att utnyttjas flitigt efter denna förmiddags första orienteringspass, eftersom det snöade när vi vaknade och det snöar fortfarande när vi är på väg till träningen och snön ligger kvar på marken och vid boendet ligger ca 2 cm nu.

Frida

Uppvaknandet på vandrarhemmet i tyskland imorse var för vissa en trevlig upplevelse men de som fick vakna till Jonas brandlarmssignal som väckarklocka var inte lika tillfreds. Det var förvånansvärt lugnt vid frukosten med tanke på att alla njöt av de fina chokladdetaljerna som serverades. Klockan sju rullade bussen ut på Autobahn igen, vädergudarna bjöd på strålande sol och Svenne klarade alla tuffa backar med den orange bussen utan ett enda motorstopp. Efter lunch bjöds vi på spännande quiz om Arvid Henrikssons idol Olle Boström samt om Tyrolen som sedan också är målet på resan. Resan innehöll även en hel del sång, film och vinkande åt pensionärsbussar. Vi passerade en bro, en bro, en bro-en-bro-en-bro!

Under filmvisningen ”she’s the man” var det ett toastopp och av de som valde att ta chansen valde killarna att få sina behov uträttade i buskarna på parkeringen. Vi mer civiliserade (tjejer) hänvisade oss själva, av sunt förnuft, till att gå inomhus vilket visade sig vara ett smart val. För när vi satte oss i bussen en stund senare spred sig en stank utan dess like. Kaoset tog däremot fart på allvar när två av de busk-kissande eleverna upptäckte bajs på sina skor/byxor. Paniken var ett faktum hos vissa och efter att den modige Jocke sammanbitet omhändertagit objekten (Kastat in dem på bussens toalett), uppföljdes incidenten av ett quiz om bajs och om händelsen i detalj.

När vi rullade in mot alperna var vädret underbart och vi började smått ladda för eftermiddagens sprintarrangemang i Innsbruck. Sprinten var mycket krävande både fysiskt och tekniskt. Elevernas prestationer var blandade men jämfört med lokalbefolkningen uppträdde vi alla som en del av världseliten. Andra delen av eventet var en lagtävling som var mycket kul!

Vid solnedgången åkte vi mot sporthotellet där vi kommer att bo resten av veckan. Efter god mat med efterrätt var alla nöjda och glada och så var lördagen slut.

Jag lyckades packa klart igår och vid sex imorse rullade bussen från Eksjö mot Österrike. Ett antal filmer och en träning i Danmark har avklarats, nu ska vi bara in i Tyskland och övernatta innan vi återintar filen på Autobahn och far vidare för att möta Österrike, Alperna, Tyrolen och Inspruk.

Från träningen tar jag med mig lärdomen att det lönar sig att vara sportslig och ärlig och jag är mycket stolt över mig själv eftersom jag i samband med att vara ärlig i skogen vann masstarten vi sprang. Sören berättade förresten en lite rolig historia om skogen vi tränade i innan start. Skogen är hans hemmaterräng så han har sprungit där ett antal gånger och en gång när hans bror sprungit nattorientering på platsen hade han nästan sprungit in i en man som hängt sig i ett träd, alltså ett lik hängande i ett träd! Det är sådant som BARA händer på film och vad man fantiserar om men alltid inser det absurda i ämnet och lämnar det genom att konstatera att det var en av de mest töntiga tankar man fått. Tydligen hade då detta hänt så mina realistiska åsikter bör möjligtvis redigeras en smula.

Frida

Nu packar jag igen, vilket enligk tradition betyder att jag har drabbats av absolut ångest, igen. Jag sitter i jämmer och repeterar allt jag packat ner och lagt ur, försöker förgäves få ekvationen att gå ihop. Väga, dubbla, reducera och byta grejer i hopp om att det ska kännas någorlunda bättre efteråt. Dessvärre väcker bara fler velande tankar: Det jag packade från början var första infallet och det är oftast det man borde lita på. Men det jag ändrade nyss är mycket mer genomtänkt och har en logisk baktanke. Frågan är om inte den baktanken är övertänkt och avancerad?Borde jag ändra tillbaka? Tänker jag för mycket nu? Är det ens någan skillnad på det gråa och det svarta superunderstället?

Det jag försöker hävda är att imorgon åker OLGY på årligt utlandsläger. Visst kommer det att bli kul och visst kommer det bli värt den här perioden av ångest som packningen orsakar. Men just nu är denna stund av misär mycket mentalt påfrestande och just nu vill jag inte lämna min säng, min garderob och alla mina onödiga saker...

Österrike är orten och jag ska krypa ner i min säng nu för att betala tillbaka lite av den tid jag är skyldig John Blund. Observera att man aldrig kan samla på sig sömn som talesättet heter för John Blund ger en aldrig extra. Om ni också tänker efter så ska ni inse att man aldrig kan sova längre än vad man kan sova.

Frida