fridahellstadius

Jag är inte alltid den som pangar på med bilder när jag bloggar men jag vet att vissa tycker det är kul så...
Träning 1, Emma som svettas i sommarvärmen.
Träning 2, ett gäng målade(!) duvor i olika färger kom förbiflygande.Bussresa, vildhund med halsband som jagade Jonas och Jerker då de sprang landsväg..Bonustid med vackra mamma då de andra var på ol-träning.Även bild på mig.En hel del palla i bergen.Kanske skulle byta och bli fotomodell eller?MorgonjoggSom ni ser...Tjejerna!

Nu mår jag som en prinsessa igen. Jag är hemma i Sverige igen, jag har visserligen hade det superbra i Alicante men den lättnad och avslappnade känsla som sjunker över en när man kliver över tröskeln hemma är alltid något av det bästa. Jag har kommit hem, bokat tvättid, bytt till nya lakan och vädrat, lagat och ätit mat, duschat från topp till tå och nu ligger jag utmattad och ren i sängen och pluggar lite. En perfekt kväll helt enkelt, det enda som saknas är min prins som borde vara här med. 

Såhär förbannad och frustrerad har jag inte varit sedan elbolaget min-el stod på tröskeln och höll på att lura oss på avgift, utan anledning. Nu är det samma veva igen. Niu-Eksjö har fått beskedet av soft att lägga ner, utan anledning. Så vad ska man göra? Just nu är jag så arg att jag tror att jag skulle kunna välta en hel buss av ilskan som bubblar inom mig. Man måste ju ta ut den på något. När jag lyckas samla mig någon gång kommer jag definitivt vilja ifrågasätta, för jag förstår inte varför. De som en gång tog beslutet bör ha en anledning, frågan är bara vilken, ty enligt mig är det uppenbart att det finns något mer. Något hemligt och något tillräckligt viktigt att fatta beslutet. För frågar man majoriteten av alla som drabbats av omständigheterna bubblar deras ilska lika som min. 

Igår firade jag Eriks födelsedag! Han firade den själv också, med mig, pannkakor, kladdkaka, bandy och hattrick, pizza och handboll. Jag hoppas han tyckte det var en bra dag. Den var i alla fall härlig för min del. Det är kul att pyssla och överraska någon och nu var det länge sedan jag var på bandy, det kan vara skönt att bryta av det vanliga med något man inte gör så ofta. Dessutom blev det spännande. Jag tänkte innan att om jag fryser för mycket så åker jag hem, även om jag hatar att ge upp, men det blev en rafflande avslutning så jag fick hoppandes stanna kvar på vallen eftersom jag ville se slutet..;)Att bli 20 har sina fördelar ibland..

Då har jag avverkat min sista och enda tenta för denna läsperiod. Visserligen omtentade jag grunken men den räknas inte då det för min del i stort sätt bara var att gå dit och gå hem igen. Vad som räknas är plugget man lägger ner på fritiden, som nu är över. Tråkigt nog var algebra roligt men inte för att jag ska lägga mer tid på det efter idag. Så vad ska jag nu göra idag istället? Kanske shoppa lite, planera maträtter, handla mat och städa. Eller nåt kul kanske? Att syssla med träningsplanering, träningsanalys och beräkning av träningstimmar överväger mot städningen;)

Jag säger bara spinning, jobbigaste passet på länge och det där är min överarm..

05:45 kan vara för tidigt för min kropp att reagera på att det ens är tidigt. Jag måste helt enkelt tro att jag drömmer just nu. Igår tänkte jag försöka vänja mig vid att gå upp. Då visade det sig att jag var så trött att jag snoozade till 8:30, gick till sist upp och åt frukost, satte mig i vardagsrummet men orkade inte hålla ögonen öppna så kröp tillbaka ner i sängen. Vaknade halv elva igen och så blev det med den vänjningen. Jag ska upp 05:50 i stort sett fem av sju dagar i veckan fram till sommaren. Hur ska det gå?

Lägger man patiens med sig själv är man ensam. Om man sedan googlar reglerna för att man saknar en kompis som kan tala om dem för en är man kanske ännu mer ensam. Det är tragiskt.

Nu sitter jag på campusbussen en sista gång för i år. Ganska skönt ändå. Jag har klarat första terminen på universitetet men när jag ser tillbaka på det är det med skräckblandad glädje. Det senaste halvåret har definitivt varit omtumlande och jag har förändrats så mycket att jag känner det själv. Nu ska jag alltså hem ett tag och landa lite på jorden igen, i mitt trygga familjehem där man kan spela Wii, kolla på dvd-filmer och ställa disken i en hederlig diskmaskin. Eller vänta nu.. Diskmaskinen är trasig. Aja, hem ljuva hem, julstämning och mys. Jättebra. Ingen struktur i texten direkt, etc. etc. hurra allihop!

Imorgon bitti är det återigen måndag.

Det är inte jag som författat. Men den är tillräckligt fin.

I Norrköping ligger nu ett tjockt snötäcke. Efter att det snöat kraftigt under hela Eriks bandymatch så att den tvingades spelas 3*30 i stället för på två halvlekar. Men när det snöat klart fram emot kvällen var det dags för mig att anlända med tåget. Och vilken lycka! I Södertälje finns inte mer än ett par fjun medans det ligger närmare 10cm här. Det var små flingor som låg och de var relativt packade, men det bästa var att ingen hunnit ploga än. Mitt barnasinne tog över och jag insåg att jag kan göra något verkligt busigt och roligt på andras bekostnad.. Så jag började trampa i väntan på ersättningsbussen, trycka till och skapa en liten isfläck med fötterna och sedan klev jag åt sidan och väntade.. Tills någon kom och halkade vilket var sjukt kul! Jag insåg att jag ställt till det för mig när jag stod och skrattade utan uppehåll för mig själv, jag måste sett ut som en idiot där jag stod men det kan jag säga att det gjorde de som halkade också! Två personer hann halka innan bussen kom.
Dessutom fanns en viss skadeglädje eller lycka över att något hänt då spårvagnarna inte kunde åka eftersom det var snö i vägen.

Ge mig bara ett svar.

Dagens långpass bjöd på en verklig decemberdröm. För första gången på hela vintern är det snö ute. Inte mycket men tillräckligt för att allt numera bär färgen vit. Lyckligtvis ligger snön också kvar vilket tänder hoppet för en eventuell skidsäsong.

Jag har inte ens någon bil och ändå stod jag två timmar i bilkö igår.. Jag halkade mot bussen igår lite tidigare för att hinna till backintervallerna men så gick något fel.. Med drygt tio minuter kvar på bussresan tar det stopp, och stilla står vi. En lastbil/långtradare har slirat av vägen och den är avstängd. I två timmar. Hoppet sjönk sakta men till slut insåg jag att hela passet snart var över och jag skulle inte ens hinna hälsa på de som sprang. Så kan det ju gå..

Livet är skört helt enkelt, och ingen kan någonsin vara säker på att man fortfarande lever imorgon. Vet jag för att jag är klokast i världen.. Nej, men jag har en aning för att jag var runt två centimeter från att hamna på akuten idag. På väg till simhallen passerar jag en bilväg, på båda sidor finns cykelbana och övergångsställena är för cyklister såväl som promenerare, men det verkar inte alla bilister ha koll på. 

Livet är skört helt enkelt, och ingen kan någonsin vara säker på att man fortfarande lever imorgon. Vet jag för att jag är klokast i världen.. Nej, men jag har en aning för att jag var runt två centimeter från att hamna på akuten idag. På väg till simhallen passerar jag en bilväg, på båda sidor finns cykelbana och övergångsställena är för cyklister såväl som promenerare, men det verkar inte alla bilister ha koll på. 

I fredags kväll stod jag färdigpackad på mitt rum för att äntligen få träffa Amelie igen. Vi har inte setts sedan vi började skolan i somras och det är alldeles för länge sedan! Därför firade vi i fredags med pyjamasparty och fotboll! Det var en sjukt bra kväll förutom det att Sverige förlorade. Annars var allt helt perfekt med middag, glass, fotboll, bra umgänge och övernattning! Lugnast på lång tid vilket var himla bra! Tack Amelie!