Som en prinsessa.
Nu mår jag som en prinsessa igen. Jag är hemma i Sverige igen, jag har visserligen hade det superbra i Alicante men den lättnad och avslappnade känsla som sjunker över en när man kliver över tröskeln hemma är alltid något av det bästa. Jag har kommit hem, bokat tvättid, bytt till nya lakan och vädrat, lagat och ätit mat, duschat från topp till tå och nu ligger jag utmattad och ren i sängen och pluggar lite. En perfekt kväll helt enkelt, det enda som saknas är min prins som borde vara här med.
Sov gott.
Kämpar, sliter, svettas.
Jag säger bara spinning, jobbigaste passet på länge och det där är min överarm..
Det här med dygnsrytm.
05:45 kan vara för tidigt för min kropp att reagera på att det ens är tidigt. Jag måste helt enkelt tro att jag drömmer just nu. Igår tänkte jag försöka vänja mig vid att gå upp. Då visade det sig att jag var så trött att jag snoozade till 8:30, gick till sist upp och åt frukost, satte mig i vardagsrummet men orkade inte hålla ögonen öppna så kröp tillbaka ner i sängen. Vaknade halv elva igen och så blev det med den vänjningen. Jag ska upp 05:50 i stort sett fem av sju dagar i veckan fram till sommaren. Hur ska det gå?
Patiens.
Lägger man patiens med sig själv är man ensam. Om man sedan googlar reglerna för att man saknar en kompis som kan tala om dem för en är man kanske ännu mer ensam. Det är tragiskt.
Så var det jullov.
Nu sitter jag på campusbussen en sista gång för i år. Ganska skönt ändå. Jag har klarat första terminen på universitetet men när jag ser tillbaka på det är det med skräckblandad glädje. Det senaste halvåret har definitivt varit omtumlande och jag har förändrats så mycket att jag känner det själv. Nu ska jag alltså hem ett tag och landa lite på jorden igen, i mitt trygga familjehem där man kan spela Wii, kolla på dvd-filmer och ställa disken i en hederlig diskmaskin. Eller vänta nu.. Diskmaskinen är trasig. Aja, hem ljuva hem, julstämning och mys. Jättebra. Ingen struktur i texten direkt, etc. etc. hurra allihop!
Måndag igen.
Imorgon bitti är det återigen måndag.
Jag är i Eskilstuna hos mormor och morfar och får sova hur länge jag vill. Den enda uppgift jag har är att träna två pass, torka golv och kanske läsa lite, matte kanske. Livet är hårt på universitetet för jag är nämligen ledig på tisdag och onsdag också. Till råga på allt kommer jag även få en utbildning genom att fortsätta på samma sätt.
Tänk om.
Det är mycket man ångrar, som gör att man tänker att om något hade varit på ett visst sätt vid en viss tidpunkt eller kanske inte varit så, hade nutiden sett annorlunda ut. När man tänker så som mest brukar alltid någon avbryta med kommentaren att tänk om "om" inte fanns.
Ja, tänk om "om" inte fanns, vad skulle hända då? Tänk att du kör på en cyklist med din bil. Tänk om du stannat i tid, eller tänk om du tittat dig omkring och haft tid att svänga undan? Tänk om "om" inte fanns. Skulle det sluta bättre då genom att byta ut om: "Tänk när jag hann stanna." Eller "Tänk att jag kunde svänga undan, vilken tur. "Om" är borta från meningen men man har ju ändrat vad som hänt helt.. Eller ifall om inte skulle finnas, då skulle man inte ens kunna "tänka om", alltså inte kunna ångra något. Då skulle kommentaren efter påkörningen bli ett konstaterande, "Jag körde på en cyklist idag." "Jaha, vad tråkigt." "Ja visst, men vad ska man göra.." Det skulle inte existera någon ångest alls. Så alla skulle må bra, må bra av att köra på folk eller göra andra sjuka saker.. Man måste ångra sig.
Det är förvirrande, uttrycket används så ofta men jag fattar inte vad som menas med det.. Fattar alla i min omgivning eller tänker de bara inte lika mycket som jag. Tänk om jag också fattade. Tänk om om inte fanns?
Best prank på länge.
I Norrköping ligger nu ett tjockt snötäcke. Efter att det snöat kraftigt under hela Eriks bandymatch så att den tvingades spelas 3*30 i stället för på två halvlekar. Men när det snöat klart fram emot kvällen var det dags för mig att anlända med tåget. Och vilken lycka! I Södertälje finns inte mer än ett par fjun medans det ligger närmare 10cm här. Det var små flingor som låg och de var relativt packade, men det bästa var att ingen hunnit ploga än. Mitt barnasinne tog över och jag insåg att jag kan göra något verkligt busigt och roligt på andras bekostnad.. Så jag började trampa i väntan på ersättningsbussen, trycka till och skapa en liten isfläck med fötterna och sedan klev jag åt sidan och väntade.. Tills någon kom och halkade vilket var sjukt kul! Jag insåg att jag ställt till det för mig när jag stod och skrattade utan uppehåll för mig själv, jag måste sett ut som en idiot där jag stod men det kan jag säga att det gjorde de som halkade också! 
Två personer hann halka innan bussen kom.
Dessutom fanns en viss skadeglädje eller lycka över att något hänt då spårvagnarna inte kunde åka eftersom det var snö i vägen.
Dessutom fanns en viss skadeglädje eller lycka över att något hänt då spårvagnarna inte kunde åka eftersom det var snö i vägen.
Vaknar upp och finner mig själv mitt i det.
Tänk vad mycket man kan finna sig i, eller de saker man ibland måste finna sig i, motvilligt. Jag har precis hittat mig själv, på två ben mitt i livet när det är som allra bäst. Visserligen har jag alltid känt så så man kan inte veta vad som är bäst egentligen. Nu har jag det i varje fall riktigt bra! Allt är unikt, vissa saker är awesome mesans andra tynger en till det lägsta, men man vänjer sig, som alltid. Och ju fortare man gör det desto lättare blir livet. Nu ska jag vara hemifrån mellan 07:00-23:00 ikväll, hoppas det äventyret bjuder på något bra, om inte så vänjer man sig alltid.
Denna tröja sprang jag i när jag var tolv... Och i somras verkar det som.. Hah!
Denna tröja sprang jag i när jag var tolv... Och i somras verkar det som.. Hah!
Världens bästa
Är man inte världens bästa när man går upp på morgonen och lagar pannkakor till sin partner som har tenta klockan åtta samma morgon? Eller är man kanske bara lite dum? Något jag aldrig trodde skulle inträffa hände i alla fall mig en morgon under tenta-p. Jag går upp någon gång innan sex på morgonen och kommer ut i köket dödstrött och sliten. Vad möts jag av om inte en slående doft av pannkakor från köket. Erik har alltså gått upp innan mig och laddat en smet och steker en massa pankisar och jag bara ler. Ni kan ju gissa hur glad jag blev! Jag fick även lite dåligt samvete, detta är ju inget jag själv tänkt göra på min egen sovmorgon.. Men vi får väl se framöver. Erik är i alla fall världens bästa och gör världens bästa pannkakor❤️☺️ Och jag borde fjäska lite efter det här, jag känner mig lite lat själv..;)
Hushållsskötsel ungefär.
Idag har jag extremt ont i halsen, vilket medför att jag sitter hemma i stället för att vara ute och träna vid den här tiden. Det medför också att jag fått tid över till att laga mat också. Vilket jag sällan annars gör. (Erik brukar vara hjälte titulerad personlig kock i veckorna.) Men idag var det alltså min tur att laga maten. 
Kommentarer:
+Det allra bästa med bränd blodpudding är att den i alla fall inte ser bränd ut...
+Att maten var lite sådär gör bara att efterrätten (pannkakan) smakar godare.
+Det blev klart snabbt.
-Maten var bränd
Resultat: två plus alltså, inte illa!
Vag vill förresten inflika att jag oftast annars lagar god mat.. När det finns recept, eller bacon till exempel..
Dagens ungdom går för lite i skolan.
Kommentar: Hinner man tvätta sina skor så noga har man inte många läxor. Skillnad var det på min tid, jag har då minsann aldrig tvättat mina skor på liknande vis.. Med andra ord hoppas jag att detta fall är ett undantag..
Femdagarsledigt
Nu är jag inne på den tredje av mina fem dagars ledighet inräknat två dagar på bosön, en dag hemma och helg. Det känns precis som ett minilov men inte kan jag ta det som ett. För skolan har startat riskabelt hårt och jag ser att min enda chans att slippa stressfraktur i hjärnmuskeln blir att ta tag i läxorna på en gång. Annars kommer begravningsentreprenören stå i farstun innan jag hunnit blinka och innan jag vet ordet av ligger jag vitklädd med blommor i håret och ler mot stillheten.
Fy, jag får mig själv att rysa av tanken och jag känner inte att livet borde ta slut nu. Därför har jag plikttroget gjort mina läxor och till och med börjat studera trafikregler och stoppskyltar. Än håller jag god takt med tiden som en annan nolifer.
Tackar och tar emot
Hemma och helt slut efter en vecka på o-ringen i Halland. Med tanke på mitt resultat kunde man tro att jag gjort en bra vecka med fem jämna lopp men faktum är att jag inte alls bör vara nöjd med tre av fem dagar... Det känns en aning lustigt att alla veckans bommar räcker till en femteplats och ett resultat som näst bästa svensk. Jag borde då inte klaga och det gör jag inte, men det är svårt att se det jag uppnått som någonting bra. Eftersom jag innan inte ens drömt om pigga ben eller uppåtpekande orienteringsförmåga. Det är lätt att komma tillbaka när tillbaka är en så kort bit.
Straffet för en tagen sovmorgon
Igår klockan halv nio, efter frukost, gick jag tillbaka till min säng för att läsa. Jag upptäckte att jag fortfarande var väldigt trött och bestämde mig för att låta ögonen slockna. Tre timmar senare vaknar jag trött men går upp och tränar. "En oskyldig sovmorgon kan inte skada, jag fick ändå gjort det viktigaste på dagsschemat idag" var tanken och det är svårt att inte intyga. Vad jag däremot inte visste var att min "oskyldiga" sovmorgon inte var så oskyldig som jag först velat tro, visst gjorde den mig utvilad, hur utvilad skulle visa sig på kvällen.
För när jag skulle sova igårkväll så gick det inte, det gick inte hur jag än försökte. Jag skruvade mig åt alla håll, ju mer jag försökte ligga still desto mindre gick det. Hade jag täcket på kroppen var det alldeles för varmt och tog jag av det gick det max en halvminut innan jag frös. Under tiden jag försökte somna hann jag läsa bok, ligga och vänta, gå runt och kolla el-uttag i hela huset, ligga och vänta, läsa lite mer, försöka ligga still, gå till köket, kolla klockan, äta kakor och mjölk, sitta och vänta, äta två mackor, googla "varför kan jag inte sova inatt", stressas av klockan, sätta på en film, se en bit, stänga av och slutligen somna. Allt detta inom en tidsradie på drygt fem timmar. Ni kan undra när jag somnade i såna fall? Senaste gången jag kollade klockan var hon 03:58, nästan fyra alltså och inte var jag någott tröttare då. Jag vaknade vid halv åtta igen, lika pigg och kunde inte somna om en gång till. Den här gången hade jag tålamod att vänta, vid åtta gick familjen upp och jag med dem, något mer uppskruvad och förundrad än de andra men precis lika utvilad och pigg i sinnet.
Hela dagen har jag nu genomlevt i väntan på att falla i bitar av trötthet men påhittet verkar inte ha påverkat min hälsa alls, förunderligt och inte ett dugg trovärdigt. Jag har i varje fall kommit till insikt att jag under mitt livs senaste 30 h har jag sovit 3,5. Tre och en halv timme på mer än ett dygn, jag trodde det bara var gamers och knarkare som sov så lite men nu kan man tydligen räkna mig till skaran.
Dock ser jag allvarligt på situationen och gör ett nytt försök att somna ikväll, för jag känner på mig att detta inte är ett koncept som håller i längden. För det andra: om det här är vad jag har att vänta mig av en sovmorgon tror jag att jag avstår från sådana ett tag framöver. Åtminstone tills efter O-ringen.
Puss, godnatt och sov gott!
Svensk sommar
Det regnar så mycket att man knappt ser skogen utanför fönstret. Om jag inte somnar ikväll vore det av känslan att jag missar något, för regn är något av det vackraste som finns i världen. Och för varenda droppe jag upplever går ett lugn igenom kroppen som inte går att överträffa utan ännu en. Tänk att jag föddes i rätt land, för regn verkar vara det enda Sverige klagar på för tillfället. Detta konstanta klagande på vädret omvandlas då för mig till ett återkommande positivt påminnande om hur kul mn kan ha med vatten. Sedan är det alltid kul när man hör människor klaga förgäves på saker de inte kan påverka. Inte ens med allt guld i världen kommer regnet sluta, varför inte gilla läget?! Det är ett fritt land vilket gör valet till missnöje fritt. Resten lämnar jag till politikerna.
...
Barndomsdrömmar
Det rus av nostalgi och barndomsminnen man får av att sätta på tv:n och se att de sänder Powerpuffpinglorna på disneychannel samma kväll klockan halv tio! Självklart sätter man ett alarm och springer till tv:n när det är dags. Inget går upp emot att bli påminnd av en av barndomens största höjdpunkt eller att få uppleva denna stund igen med en av sina bästa barndomskompisar, Jeanette. Ibland har nöden ingen lag.
Följer skyltar
När jag igår satt i bilen under min första körlektion för jag och läraren ett lättsamt kallprat om studier och vi kommer in på ämnet orientering. Körlärarens kommentar på sporten:
"Ja, det är när man följer massa skyltar genom landet och så?"
"Jaa, eller vi använder en karta med en bana som är ungefär sju kilometer och går i skogen, man får hitta sin egen väg och om man inte hittar har man i stort sett förlorat. Den som har snabbast tid vinner."
"Okej så det är inte som på tv när man vandrar i flera dagar?"
"Hmm, nej inte riktigt faktiskt.."
Eller ja jo, det var inte riktigt så jag hade tänkt beskriva det men visst det var en ny variant av det hela. Jag kanske borde framföra spelidén till SOFT det kanske blir en sport av det hela till slut?
Wow! Jag visste att folk kan få det fel men den här bilden är helt vrickad.. Förvåningen som uppstod i mina tankar var tillräckligt förvirrande för att det samtalet inte skulle leda till något vettigare. Bäst att lämna det som det var, oförstått, oförudmjukat och oförstört.
Fritte
