Det är över nu.
Då har jag avverkat min sista och enda tenta för denna läsperiod. Visserligen omtentade jag grunken men den räknas inte då det för min del i stort sätt bara var att gå dit och gå hem igen. Vad som räknas är plugget man lägger ner på fritiden, som nu är över. Tråkigt nog var algebra roligt men inte för att jag ska lägga mer tid på det efter idag. Så vad ska jag nu göra idag istället? Kanske shoppa lite, planera maträtter, handla mat och städa. Eller nåt kul kanske? Att syssla med träningsplanering, träningsanalys och beräkning av träningstimmar överväger mot städningen;)
Det här med dygnsrytm.
05:45 kan vara för tidigt för min kropp att reagera på att det ens är tidigt. Jag måste helt enkelt tro att jag drömmer just nu. Igår tänkte jag försöka vänja mig vid att gå upp. Då visade det sig att jag var så trött att jag snoozade till 8:30, gick till sist upp och åt frukost, satte mig i vardagsrummet men orkade inte hålla ögonen öppna så kröp tillbaka ner i sängen. Vaknade halv elva igen och så blev det med den vänjningen. Jag ska upp 05:50 i stort sett fem av sju dagar i veckan fram till sommaren. Hur ska det gå?
Så var det jullov.
Nu sitter jag på campusbussen en sista gång för i år. Ganska skönt ändå. Jag har klarat första terminen på universitetet men när jag ser tillbaka på det är det med skräckblandad glädje. Det senaste halvåret har definitivt varit omtumlande och jag har förändrats så mycket att jag känner det själv. Nu ska jag alltså hem ett tag och landa lite på jorden igen, i mitt trygga familjehem där man kan spela Wii, kolla på dvd-filmer och ställa disken i en hederlig diskmaskin. Eller vänta nu.. Diskmaskinen är trasig. Aja, hem ljuva hem, julstämning och mys. Jättebra. Ingen struktur i texten direkt, etc. etc. hurra allihop!
Somliga morgnar har man mer tid.
Idag när jag väcktes segade jag mig. Mitt morgonschema är tight, det vet jag. Utformat så man ska kunna sova så länge som möjligt. Därför håller det inte att snooza och beviset till det är att jag var den sista löpande resenären imorse som hann med bussen och väl här på bussen äter jag den gröt jag milkrade hemma, ur en burk, utan mjölk. Jag måste sluta fly från att gå upp på morgonen..
Min goda gröt<3
Min goda gröt<3
Jag får liksom lite ordning på mitt liv!
Det har varit kaos ett tag nu men som alltid efter regn kommer solsken även för den fattigaste, svagaste själen. Jag har en lång att-göra-lista som väntar så fort jag kommer från skolan och träningen, den tar aldrig slut och jag har ont i huvudet av all tankeverksamhet min hjärna bedriver dygnet runt. Samtidigt som listan är en evighet så finns ingen punkt kallad "packa" och när det slog mig slutade jag bekymra mig. Jag stannar alltså i Eksjö i helgen och det är så härligt att jag ska ge mig ut på några riktigt fina träningspass samtidigt som jag ska göra vad jag måste. Listan kommer inte ta slut på ett tag nu men jag insåg att det kommer inte livet heller så det är bara att bita i. Tugga sig frammåt för efteråt kan man alltid belöna sig själv med en glass!
Om du vill få så mycket glass som möjligt och har en strut med sidan 12cm ska du se till att radien är 9,8cm för då rymma mest glass och om det stämmer fick jag MVG på dagens matteprov!
kyss.
Femdagarsledigt
Nu är jag inne på den tredje av mina fem dagars ledighet inräknat två dagar på bosön, en dag hemma och helg. Det känns precis som ett minilov men inte kan jag ta det som ett. För skolan har startat riskabelt hårt och jag ser att min enda chans att slippa stressfraktur i hjärnmuskeln blir att ta tag i läxorna på en gång. Annars kommer begravningsentreprenören stå i farstun innan jag hunnit blinka och innan jag vet ordet av ligger jag vitklädd med blommor i håret och ler mot stillheten.
Fy, jag får mig själv att rysa av tanken och jag känner inte att livet borde ta slut nu. Därför har jag plikttroget gjort mina läxor och till och med börjat studera trafikregler och stoppskyltar. Än håller jag god takt med tiden som en annan nolifer.
Tillbaka från början
Då har äntligen skolan börjat igen och i samband med detta gäller också återinflyttning på elevhemmet och reunion med alla individuella, inackorderade orienterare. Jag bor nu i gången med Agge, Eric och Anton, the top of the top som man kan kalla det.. Vi har hunnit med läger, plugg, träningar och Bosön men inget man måhända kan kalla nollning. Man kan tycka lite synd om alla hjärtlösa personer vilka olyckligtvis trivs med andras osäkerhet och onödiga förudmjukelse. Eller å andra sidan kan man glädjas åt de nya ettorna att de får en trevlig uppstart och får känna sig välkomna till gruppen på ett positivt sätt.
Allt för nu.
Fina lilla krumelur...
I slutändan är tid det enda vi har, därför gillar jag inte när människor påstår att det är försent att göra något. Försent att ändra sig. Att ta ett steg bort, hitta en ny stig och följa den istället. Att välja högskoleutbildning är inte lätt och den stig jag trodde jag skulle välja förut har regnat igen och påminner om en lång sankmark där man kliver och kliver utan att känna att det går frammåt. Däremot har gles tallskog vuxit upp i en annan riktning som inte speglar mitt val av gymnasieprogram för fem öre men det ser än mer intressant ut. Snabblöpt och öppet, underlaget gör att jag bara vill springa rakt fram, öka farten, ta ett sikte, justera riktningen och fortsätta springa.
Mot något språkrelaterat eller människokännande, är vad kompassen visar, då är det bara att lita på den och hoppas vägvalet är rätt.
Detta är nu tanken, blir inte saker som jag tänkt mig får jag ändra mig igen, i slutändan är tid det enda jag har.
