Tröttare än så
Jag tror aldrig att känslan i kroppen och hjärnan varit på så olika nivåer som just nu. Hjärnan är på topp, jag är kvick i mina beslut och riktigt motiverad till att ta tag i löptestsanalysen nu. Kroppen låter mig dock inte göra som jag vill, jag är helt slut och känner att jag lika gärna kunde somna på stolen jag sitter i. Mitt huvud vill falla åt alla håll och ögonen envisas med att zooma åt olika håll vilket gör bokstäverna på tangentbordet mycket svåra att fixera med blicken. Kroppen och hjärnan talar alltså helt olika språk och jag tror att ett sätt att synka dem igen är att ta en sak i taget. Troligen kommer sömnen först och sedan tänkandet, för i det här skicket är det omöjligt att överlägga ordentligt. Det var löptest idag också och det är nog därför jag sitter här utslagen just nu. Jag tog ut mig totalt till max och kunde inte ha gjort det bättre någon stans på banan, vilket gör mig nöjd. Jag tryckte på allt jag hade, tog upp spurten tidigt och genomförde alla detaljer på ett sådant sätt jag ville. Min tid var ingen topptid, minuten efter pers, men prestationen gör att jag känner mig minst lika nöjd som förra gången och resultatet var inte annat än jag väntat mig.
Woho!
