Om inget hände, var det ett brott då?
Livet är skört helt enkelt, och ingen kan någonsin vara säker på att man fortfarande lever imorgon. Vet jag för att jag är klokast i världen.. Nej, men jag har en aning för att jag var runt två centimeter från att hamna på akuten idag. På väg till simhallen passerar jag en bilväg, på båda sidor finns cykelbana och övergångsställena är för cyklister såväl som promenerare, men det verkar inte alla bilister ha koll på.
När jag imorse ska över vägen tittar jag upp och får ögonkontakt med han från vänster, jag rullar ut på gatan och har ett hum om att det kommer en från höger också, men att han är en bit bort så han ser mig nog. Det visar sig att han är bara ett par meter ifrån mig nu och kör i vad jag tror är snabbare än 50km/h och han kör. Visar inte det minsta tecken på att stanna och jag vinglar som vanligt på min cykel. Jag försöker bromsa och styra undan och samtidigt som jag rullar in på hans körfält passerar han mig och tutar. Jag är inte mer än ett par centimeter från hans sidodörr och kan till sist stanna mitt i vägen. Jag tittar mot idioten, som kör. Jag kunde lika väl ha legat intrasslad i min egen cykel på asfalten nu.
En klok del av mig tänker att jag nog inte dött, bara skadats men det hade inte heller varit kul. En andra delen vevar frustrerat med armarna och ropar åt ingen som hör, att "det är en förbannad cykelväg här!!" Sedan går delarna ihop igen och samlar sig.
Jag tittar på bilisten jag fick ögonkontakt med nyss, han står kvar, tittar på mig. Sedan tittar han mot bilen som nästan körde in i mig. Han skakar på huvudet, jag vänder mig om och rullar av vägen. Som ogjort. Fortsätter mot simhallen.
Ps. Jag skulle haft en kategori som heter "livet" nu..
Kommentarer
Trackback
