fridahellstadius

Jag packade min ficka med Hubba Bubba, dextrosol och några chokladbitar för att klara av eventuella extremförhållanden längs vägen. Precis vad som behövs när sånt som inte får hända händer, till exempel hemlängtan, om man skulle inse att man bara halvvägs trots att man inte ville det, att kortaste vägen hem är att bara fortsätta eller om det skulle finnas en tjock opasserbar älv som mynnar ut i sjön utan någon bro över, då kan det vara fint att ha lite proviant som man kan ta en paus över medans man tänker över sina möjligheter. Tuggummit är för långvariga problem, eller långa sockerkickar. Skulle det krämpa någonstans är det ju inte bara att ta kortaste vägen och simma hem utan troligast bör man runt, så därför må det vara stimulerande att gå och tralla och tugga godis och tänka på annat helt enkelt. Så har ni inte tänkt innan va?! Med all packning packad for jag ut på tur. I lugnt tempo. Fridfullt på okänd mark, det var fint, så fint att jag efter dryga två timmar när jag satt i hallen igen tyckte turen var kort. Men det är väl så? Att man kan inte alltid ha tur med allt.