fridahellstadius

På förmiddagen lekte jag med min nya träningsdagbok som jag fått av Jeanette i present. Sen gick jag ut och sprang. Milen plus tillägg, milen hemma är ett av de vackraste spår jag någonsin sprungit även om själva spåret precis upphört för att det tydligen är ovärt att hålla efter något som ingen utnyttjar.. Förutom jag, Jeanette och pappa då. När jag löpt klart glöggade hela familjen och fikade annat. Sen sov jag på dagen i min underbara säng med tre kuddar i. Och sen åt jag mat och började packa min väska hemåt. På tåget fortsatte jag skriva på min utvärdering och sedan möttes Erik och jag på Max vid stationen för att äta middag! Och inte nog med det så hann jag ha sovmorgon imorse samt börja se en film med Erik innan vi lade oss:) otroligt mycket saker och så är jag inte ens trött av det:) hittade en fin bild på familjen som någon stjernkonstnär gjort:

Människor börjar uppröra mig igen så jag känner anledning att få utlöpa mina känslor och åsikter. Mitt begär att förändra världen har alltså väckts till liv igen. Förreten gör inte folk bara fel utan vissa personer gör världen bättre och gör de inte världen bättre så kanske de i alla fall gör min tillvaro bättre, jag måste alltså börja berätta saker igen för att klara upp mina tankar. Fråga mig inte om jag har tid med det här för det har jag inte.

 

Status: Ligger efter i de flesta skolarberen som måste vara klara inom 3veckor då betygen sätts, det vore kul med en examen från gymnasiet om jag nu tänkte plugga på högskola i höst. Jag tar hand om min pojkvän som brutit tån och inte kan gå annat än på kryckor, sedan spelar jag Candy Crusch på heltid och min fritidssysselsättning är att satsa på en idrottskarriär med en egen bruten fot... 

 

När jag tog paus var det för att jag höll på att skriva en bok (biografi) om året då jag var arton år 2012. Det blev då för mycket att skriva i två forum åt gången. Nu är boken klar eftersom jag tillslut fyllde nitton och boken inte ens handlade om mig när jag var nitton år.

 

Egentligen ligger jag inte så mycket efter i skolan som jag sade, jag har bara inte gjort en uppsats i religion som jag borde gjort för tre veckor sedan, innan min dator gick sönder. Jag vill inte medge att jag är särskilt intresserad av olika religioners fördjupning men jag måste nog skicka in den där uppsatsen snart. Min dator är nämligen New Age-trogen och har genomgått en heeling och som komplement till det hotar hen med att mitt horoskåp utlovar hemska konsekvenser om jag inte följer min plikt. När jag frågar om hen hittat sin fakta i metro, Veckorevyn eller om hen hittat på det själv fnyser hen och menar att min aura är svag. Det känns tufft att bli så illa betrodd av en trogen vän därför har jag nu upptagit skrivandet för att göra hen glad.

Angående mitt engelskaarbete vet jag inte när jag ska hinna göra det klart.. Jag ska i alla fall ha lämnat cirkeln imorrn men frågan är vilken färg på tröjan jag tar.

 

 

Att det ska vara så svårt att få ro i fem minuter, att låta öronen vila från buller och ljud borde inte klassas som en större bedrift än att stänga dörren till sitt eget rum. Tyvärr råkar fallet vara besvärligare än så, har man precis stängt av musiken på en grannes rum dröjer det sällan längre tills nästa granne kommer hem och börjar spela ur sina högtalare. Basen gör att det ekar i hela huset, fönstren skakar och i väggarna låter det som att någon har murat in en björn. Det var länge sedan komplett tystnnad rådde på elevhemmet under dagtid och det var länge sedan mina öron fick vila, jag undrar ifall jag är ensam om att inte vant mig vid storstadsbuller eller om någon annan också uppskattar lite tystnad ibland.

   Insåg att jag lngtar något fruktansvärt till vintern när jag roterade foton igår.

Då har äntligen skolan börjat igen och i samband med detta gäller också återinflyttning på elevhemmet och reunion med alla individuella, inackorderade orienterare. Jag bor nu i gången med Agge, Eric och Anton, the top of the top som man kan kalla det.. Vi har hunnit med läger, plugg, träningar och Bosön men inget man måhända kan kalla nollning. Man kan tycka lite synd om alla hjärtlösa personer vilka olyckligtvis trivs med andras osäkerhet och onödiga förudmjukelse. Eller å andra sidan kan man glädjas åt de nya ettorna att de får en trevlig uppstart och får känna sig välkomna till gruppen på ett positivt sätt.

 

Allt för nu.

Jeanette är död och jag är sjuk, fast tvärt om. Jeanette är sjuk och jag är död. För två dagar sedan hade mina ben glömt bort hur man bär sig åt för att gå. De var lokalt förlamade av den smärta jag omedvetet utsatt dem för genom att köra benstyrka och löpskolning. Och om jag inte visste innan så vet jag nu definitivt hur många muskler jag har i benen, och jag vet precis hur många av dem som arbetar samtidigt bara för att hålla kroppen stående. Tillräckligt många för att vädja om en spruta lokalbedövning tills träningsverken lagt sig. Visst känner jag att jag lever men jag kunde lika gärna varit död vid det här laget. Och nog finns det trevligare sätt att veta att man är vid liv. Tanken slog mig förresten att det kanske är det här som brukar kallas självtortyr och jag undrar om min metod har använts tidigare? Det är klart att det inte klassas som tortyr om man gillar det, men gör jag verkligen det nu?
Det var alltså min status så här långt, hittills har det släppt överallt förutom i vaderna och knävecken, för mig kommer det i alla fall lösa sig.
Det verkliga problemet ligger hos Jeanette eller rättare sagt i hennes hals. Hon vaknade med ont i halsen och det har bara en följd: Inget U-10mila för hennes del. Och det är knappt att det blev för oss andra i laget då vi inte har en så stor bank att hämta löpare från. Den detaljen har som tur var löst sig men det tråkiga är fortfarande att Jeanette inte kommer med.

Var helt klart kallt, för kallt för att bada en längre tid men kommer chansen får man ta den! 

 

 

Det regnar så mycket att man knappt ser skogen utanför fönstret. Om jag inte somnar ikväll vore det av känslan att jag missar något, för regn är något av det vackraste som finns i världen. Och för varenda droppe jag upplever går ett lugn igenom kroppen som inte går att överträffa utan ännu en. Tänk att jag föddes i rätt land, för regn verkar vara det enda Sverige klagar på för tillfället. Detta konstanta klagande på vädret omvandlas då för mig till ett återkommande positivt påminnande om hur kul mn kan ha med vatten. Sedan är det alltid kul när man hör människor klaga förgäves på saker de inte kan påverka. Inte ens med allt guld i världen kommer regnet sluta, varför inte gilla läget?! Det är ett fritt land vilket gör valet till missnöje fritt. Resten lämnar jag till politikerna.

 

...

 

Idag ska vi fira Jeanettes födelsedag. För att hon fyller år, svårare än så är det inte. Det enda svåra blir att hitta något att göra.. Molnen skiner så vi kanske cyklar och badar!

Frida

Att ge sig ut på ett lätt träningspass efter att ha varit sjuk och "vilat" i två veckor är lättare sagt än gjort. Det man ändå förväntar sig innan är att genomgående trötthet i hela kroppen tynger varje löpsteg hundra gånger om. Att musklerna tappat sammarbetsförmågan med nerverna och att ledernas stelhet gör att allt annat än stillaliggande på marken ger en känsla av att bestiga Mount Everest. Det är alltså vad jag har gjort idag, bestigit ett berg. Inte var det lätt men lättare än jag tänkt mig och det är ett steg i rätt riktning! Nu sitter vi i stugan på rikslägret och har Mysteriet på Greveholm-maraton, livet är inte så farligt helt enkelt, tills ikväll har vi nog sett hela kalendern!

Fritiof

 

38 grader feber, ont i halsen, hosta och trötthet i snart 12 dagar är orsakerna till att det inte händer så mycket saker i min närhet för tillfället. I alla fall inte saker som är värda att berätta här.. Den bästa sysselsättningen vi tagit oss för får vara bråket om vem som är latast och vem som mest förtjänar att gå upp från soffan och byta film.

 

Det som ändå är bra måste vara sällskapet och nyponsoppan men sanningen är att det snart går nöd på mig, idag fick jag nytt penicillin men inget apotek på 10 mils avstånd är öppet på en söndag i Dalarna. 

Frida.

 

 

Känslan att vakna upp på morgonen svettig av feber, näsan täppt av snor och mist talförmåga på grund av ömmande hals var för lång tid sedan för att jag skulle minnas hur det var. Nu är jag åtminståne påmind så nu tycker jag att det har kunde ta slut. Jag har en sommarplanering att genomföra!

Detta hälsotillstånd leder alltså till att jag inte kan följa med till Finland och springa en av årets roligaste stafetter. Surt sade räven men inget ont som inte har något gott med sig.

Fritiof

Vilken bluff! Här går de och lovar att ens drömresmål ska finnas utanför dörren men allt var bara fejk! Alltid samma tanke men alltid blev den avbruten av attt filmen började och inte tänkte man mer på det. Ni kanske märker att mina dilemman som liten var ganska tuffa. Jag blev nämligen precis påminnd av detta retliga ärende genom att titta på Skattkammarplaneten som en gammal barndomsklassiker, and I like it!

Drar en lättnadens suck när jag inser att inget jobbigt finns kvar att göra, för varje sak jag packar ner känns det som att jag kommer ett steg närmare hem. Jag har till och med gått och tagit blodprov imorse, som var den sista angelägna saken kvar på att-göra-listan.

Fritiof